13 oktober
Skoooooooooooolan suger ibland.
Någon som förstår sig på årsredovisningar? NÄJUSTDET, vafan ska jag sitta och försöka tyda den för? Jo, för det är ett fucking projektarbete, och jag fattar ingenting :(
Har fått ett måltidsschema att följa (som sagt, aight?), ganska jobbigt att behöva börja tänka på mat igen, inte bara äta när jag är hungrig och så. Var tvungen att äta ett äpple fast jag inte var hungrig? Så himla onödigt. Hatar att gå runt och vara övermätt.
Funderar förresten lite på undvikande. Undrar om det är så. Kanske.
Jag tänker iaf inte börja, betyder det något så behöver jag inte börja. Då gör motparten det.
Betyder det inte något, ja då spelar det ingen roll, right? Då blir det bara jobbigare om jag börjar.
För alla inblandade.
Så jag håller mig undan. Så gott jag kan förstås. Det är svårt ibland. Det känns tungt ibland.
Liksom, sorgligt.
Lite ledsamt.
Och tomt.
Men det är inte jag som har bollen. Så jag har ingenting att sparka över.
Jag står och väntar på en pass.
Som jag kanske blir utan.
Isf får jag fortsätta springa, öva inför nästa match.
Träna. Bli bättre. Utvecklas.
Om jag vågar. Jag kanske bänkar mig själv.
Eller så kanske jag är skadad, och inte kan spela. Då får jag vänta ut den matchen också.
Det får jag väl se senare.
Och hoppas på att det inte är en kronisk skada, utan läkmöjligheter.
Och är det det, så beror det inte bara på den här matchen,
då är det för att jag spelat, och tränat, och jobbat för mycket.
Min kropp kanske är förstörd,
eller mitt hjärta för svagt.
Det kanske inte slår tillräckligt hårt, eller tillräckligt mycket.
puss.
Någon som förstår sig på årsredovisningar? NÄJUSTDET, vafan ska jag sitta och försöka tyda den för? Jo, för det är ett fucking projektarbete, och jag fattar ingenting :(
Har fått ett måltidsschema att följa (som sagt, aight?), ganska jobbigt att behöva börja tänka på mat igen, inte bara äta när jag är hungrig och så. Var tvungen att äta ett äpple fast jag inte var hungrig? Så himla onödigt. Hatar att gå runt och vara övermätt.
Funderar förresten lite på undvikande. Undrar om det är så. Kanske.
Jag tänker iaf inte börja, betyder det något så behöver jag inte börja. Då gör motparten det.
Betyder det inte något, ja då spelar det ingen roll, right? Då blir det bara jobbigare om jag börjar.
För alla inblandade.
Så jag håller mig undan. Så gott jag kan förstås. Det är svårt ibland. Det känns tungt ibland.
Liksom, sorgligt.
Lite ledsamt.
Och tomt.
Men det är inte jag som har bollen. Så jag har ingenting att sparka över.
Jag står och väntar på en pass.
Som jag kanske blir utan.
Isf får jag fortsätta springa, öva inför nästa match.
Träna. Bli bättre. Utvecklas.
Om jag vågar. Jag kanske bänkar mig själv.
Eller så kanske jag är skadad, och inte kan spela. Då får jag vänta ut den matchen också.
Det får jag väl se senare.
Och hoppas på att det inte är en kronisk skada, utan läkmöjligheter.
Och är det det, så beror det inte bara på den här matchen,
då är det för att jag spelat, och tränat, och jobbat för mycket.
Min kropp kanske är förstörd,
eller mitt hjärta för svagt.
Det kanske inte slår tillräckligt hårt, eller tillräckligt mycket.
puss.
Kommentarer
Trackback