21 oktober
Äeh, men så då sitter man här! Mätt som ett as (mammas födelsedag= smörgåstårta och chokladfondue i massor) och lite småtrött sådär. Ska göra iordning mig och sooova närsomhelst nu. Känner att jag har jääääääääävligt svårt att bestämma mig för sam-musik eller inte. FUCK säger jag om det.
Ett plus (eller minus?) är ju att jag inte längre har kvar den största anledningen till att inte byta. Nu är liksom det som känns jobbigast att jag inte vet om jag skulle komma in i klassen. Helt sjukt läskigt, orka börja ny klass och inte trivas igen? Alla är så jäääkla glada där hela tiden. Jag är inte glad hela tiden? Jag kanske skulle bli klassens mobboffer, liksom på riktigt. Det skulle jag inte orka. Undrar om man får byta tillbaka isf?
Jag vill ju ha musiken. Jag vill ju verkligenverkligenverkligen ha musiken. Jag lever ju för musiken.
Och jag tycker inte om företagsämnena. och jag menar, jag har faktiskt läst företagsekonomi A och rättskunskap A. Fatta vad många kurser jag kommer ha i bagaget? Helt sjukt.
JUST NU, känns det som att jag vill byta. Men, tänk om jag blir ensam. Jag tror att jag har fobi för att vara ensam. Tror nästan att det är den största jävla rädslan i mitt liv.
Tror nästan att det suger lite, för ibland är man ensam. Ibland är alla ensamma.
Tror att GAAAAAAAAH jag dör litegrann.
Imorgon är det IAF öva takin it to the streets med ERIK. Det ska bli trevligt. Sen blir det hopefully att titta på LVC-matchen klockan sju :D speeelar mot RiG! Interesting! Mamsen har fribiljetter till the game såaatteeee, yes! Ska nog försöka få med nina x) Kanske inte så troligt att hon kommer vilja, meeeen man vet ju aldrig :D
Nu ska jag nog, göra något annat tror jag :)
See ya! 
PUSS!
17 oktober
Det är något som är annorlunda med min säng. Den är typ förstörd.
Jag älskar den inte som jag brukade älska den.
Och så måste jag byta lakan.
Jag orkar inte riktigt det här förresten.
Och klockan är bara 11.
Hopplöshet redan på morgonen/förmiddagen?
Inte ett gott tecken.
Haha, hatar att min blogg har blivit så sorglig?
Liksom, känns lite patetiskt att sitta här och skriva om hur jävla värdelöst allt är,
men,
jag orkar faktiskt inte bry mig.
Läs den inte.
Liksom,
dagens tips.
Typ.
x)
det doftar och känns precis som när det var vi
Puss
16 oktober
Hejpådig!
Jag skulle vilja ha ett ordentligt avslut,
ett hejdå,
ett jag vill inte.
Klara raka bud.
Jag vill få vältra mig ett par dagar,
eller en vecka eller så,
och må riktigt hejjagvilldö,
istället för att gå runt
och försöka
fast aldrig fullt ut.
och jag kommer alltid tänka tillbaka på det med krunegård i huvudet
ungefär som the mamas and the papas symboliserar något speciellt i mitt liv.
jag undrar vad du gör ikväll,
vem hon är den här gången,
hur du tänker
ikväll.
jag undrar,
men jag är inte säker på
att jag vill veta
och ingen annan kommer in,
hjärtat gör mig blind
puss
15 oktober
hjärtat väljer blint
Ojoj, musik i mitt hjärta tror jag va
Jomen just det ja. Trevligt att prata. Inte samma sak. Told ya.
Men alltså, hrm, Erik har rätt, jag måste rycka upp mig. Det är inte värt det.
FAAAAAAAAAST det är sorgligt. Mycket faktiskt.
och förövrigt så lyssnade vi på ett tal by barack obama på engelskan idag. han är en bra talare,
och säger en del goodiegoodie stuff.
kärlek. detärverkligenkärlek, markus krunegård.
Svart är ingen färg, det är så man känner sig.
Tom är ingenting och det var tomt i mig.
PUSS
14 oktober (ännu en gång)
Spenderade två timmar utomhus, kom in med stelfrusna fötter (som förövrigt fortfarande inte har blivit varma än).
Trevligt att träffa på Matildus, och härligt att sitta på en bänk med Nina (en bänk vid ett buskage, jag menar, hade någon gömt sig i det hade vi lätt inte sett personen. jag hade kunnat vara död nu?) och prata. det var mysigt.
Och jag ska försöka prata om allt. Ska. Försöka. Men då måste man fråga. För jag vill inte sitta och lägga problem på någon som inte vill höra om det.
JAG FRYSER OM MINA FÖTTEEEEEER!
och jag tror att jag börjar bli kär
i laakso!
som alla andra
PUUUUSSS!
14 oktober
Tjaaaatjoo
Onsdag= BJ's-dag, har ätit maaaaassvis med BJ's, mmmmMarabou.
Gårdagen typ. Sög, fram tills jag var hemma hos CallemeC. Jag kastar bort mitt liv på onödiga saker. ANNARSRÅ. Hos Carl Hellman förtärdes det korv med bröd och mystes i soffan framför tvn! Mycket trevlig kväll så att säga. Delade madrass med Jakob, och sov som en GUD! ... Något som inte Jakob gjorde, förlåt lille pojk, jag tror att jag tog allt täcke *ond*
Idag hälsade jag på folket på De Geer och var med på deras första lektion! Synd att jag inte kunde vara kvar hela dagen (eller, det hade jag faktiskt likagärna kunnat vara, gick ändå bara på svenskan sen), men det var iaf härligt att träffa alla saknade barn!
Svenskan var ganska bra, helt okej uppgift vi fått faktiskt! Kul det här med ideal och grejer, intressant diskussionsämne.
Hoppade som sagt matten och franskan, gjorde andra onödiga saker, åkte hem, och ringde mig sjuk. Fixar inte att jobba idag, känner jag. Det är mer en... liggaisängenochtyckasyndomsigsjälvochätaglassochpepparkakorochsepåtv-dag. Typ precis en sån dag!
Annars hoppas jag att mormor och roger inte flyttar denna helg, och att jag kan vara i lägenheten. Skulle vara skönt att vara lite ensam. Bjuden på fest, men får se, vet inte om jag orkar. Och vill jag gå på fest så vet jag inte vilken jag ska gå på. Dagens i-landsproblem, aight?
Förresteeeeen, så är vi inne i ett nytt stadie. Jag är osynlig. Liksom, på riktigt. Jag syns inte.
Syns inte, hörs inte, finns inte. (y)
jag vill också glömma mig
PUSS
13 oktober
Någon som förstår sig på årsredovisningar? NÄJUSTDET, vafan ska jag sitta och försöka tyda den för? Jo, för det är ett fucking projektarbete, och jag fattar ingenting :(
Har fått ett måltidsschema att följa (som sagt, aight?), ganska jobbigt att behöva börja tänka på mat igen, inte bara äta när jag är hungrig och så. Var tvungen att äta ett äpple fast jag inte var hungrig? Så himla onödigt. Hatar att gå runt och vara övermätt.
Funderar förresten lite på undvikande. Undrar om det är så. Kanske.
Jag tänker iaf inte börja, betyder det något så behöver jag inte börja. Då gör motparten det.
Betyder det inte något, ja då spelar det ingen roll, right? Då blir det bara jobbigare om jag börjar.
För alla inblandade.
Så jag håller mig undan. Så gott jag kan förstås. Det är svårt ibland. Det känns tungt ibland.
Liksom, sorgligt.
Lite ledsamt.
Och tomt.
Men det är inte jag som har bollen. Så jag har ingenting att sparka över.
Jag står och väntar på en pass.
Som jag kanske blir utan.
Isf får jag fortsätta springa, öva inför nästa match.
Träna. Bli bättre. Utvecklas.
Om jag vågar. Jag kanske bänkar mig själv.
Eller så kanske jag är skadad, och inte kan spela. Då får jag vänta ut den matchen också.
Det får jag väl se senare.
Och hoppas på att det inte är en kronisk skada, utan läkmöjligheter.
Och är det det, så beror det inte bara på den här matchen,
då är det för att jag spelat, och tränat, och jobbat för mycket.
Min kropp kanske är förstörd,
eller mitt hjärta för svagt.
Det kanske inte slår tillräckligt hårt, eller tillräckligt mycket.
puss.
12 oktober (who would have guessed?)
Hemkommen dåååå. Inte lika jobbigt som första gången. Ingen gång har varit lika jobbig som första gången. Skönt att slippa det, orka ångesten jag hade efter den gången. Orka att ingen utom jag, knappt ens det, fattar vad jag skriver. Eller, ganska skönt egentligen.
Iiiiiiiiiiaf. Jag har inget liv, funderar på att köpa ett, men har inte bestämt mig för om det är värt det eller inte än. Får fundera ett tag till.
Lunch på Wasabi med mor och Björn. Trevligttrevligt, särskilt med tanke på att jag tänkte att "ääh, jag ska bara på den där grejen, onödigt att försöka se bra ut då", så jag såg ut som ett vrak (vilket jag ju gör mestadels iaf, men lite extra mycket idag). Toppen på det va.
Just nu känner jag för att kunna alla världens låtar och bara spelaspelaspela och sjungasjungasjunga tills jag dör.
Men det kan jag inte.
Så jag får nog göra något annat.
Mamma säger att jag har blivit mager. Tror att jag har gått upp i vikt. Vet inte, har ingen våg hemma. Bryr mig inte.
Frågade Björn. Svarade att jag har blivit mindre.
Fattar inte.
Jag har blivit större.
Är jag sjuk?
Ganska glad att folk inte läser min blogg längre. Då hade jag inte kunnat skriva som jag tänker utan att bry mig om vad andra tycker om det. Det kan jag göra nu.
Fick hemläxa förresten.
Ska följa måltidsschema, ska äta SEX mål om dagen? Frukost, sen mellanmål, sen lunch, sen mellanmål, sen middag, sen mellanmål. Känns som att jag kommer spendera hela mina dagar med att äta? Dessutom, så måste jag äta mer till frukost? Kommer inte orka? Får inte i mig något ordentligt på morgonen, och nu ska jag äta en hel himla måltid?
Fast kompromissade, ska börja med att bara äta HELA knäckemackan, och ha på något mer än smör. Och ta med frukt till skolan. Det kan väl vara okej. Kanske.
JAG OOOOOOOOOORKAR INTE. Fuck.
fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck
Jag är så jääääääääävla bra på att förstöra saker.
Puss.
12 oktober
Sitter... i min säng såklart, har nästan precis vaknat, knaprar på ett äpple och ska snart iväg! Jobbigt värre, men skönt att slippa skolan, eh...?
Tänker inte hamna i samma skit som sist, bara så att ingen fattar men alla vet. Jag ska vara happyhappyhappy! Menar, hur fan låter det med unhappyunhappyunhappy? Inte så jäkla bra. Nej, just det.
Igår, trevlig dag, typ. Jag vill spela volleyboll, NU, massor, aldrig sluta, spela tills jag dör.
... overkill
Sitter och lyssnar på Bakgården, alltid lite trevligt va! Kul att JAG gör det, om folk fattar. (det vet jag att ni inte gör iaf, MEN ÄNDÅ).
Nu måste jag gå, kanske skiver senare och berättar hur det har gått. Om jag orkar. Ska ju ändå inte tillbaka till skolan.
PUSS!
11 oktober
när jag blundar känns det nästan som att du är här.
Om jag blundar.
Det är varmt under täcket,
men jag vill inte ta av det,
för jag vet inte hur det blir då.
Jag kanske börjar frysa.
Kan ni se vad det står för?
Förstår ni vad jag menar?
Eller,
är det kanske bara skitsnack,
som inte betyder något för någon annan än mig?
Det spelar faktiskt ingen roll.
Det enda som spelar någon roll
är alla misstag jag gjort,
alla felsteg,
alla gånger jag snubblat
och
fallit.
Utan att ta emot mig med händerna.
Jag hade inte behövt vara såhär.
Jag hade kunnat vara hel,
utan skrubbsår på knän.
Utan huvudskador,
och med ett helt hjärta.
Om jag bara varit försiktigare.
Om jag bara låtit bli att snubbla.
Eller låtit bli att falla.
Eller tagit emot med händerna,
och dämpat fallet.
Men nu står jag här
med bamseplåster som inte stoppar blödningar,
som bara fyller syftet
att ge sken av att jag försöker bli hel.
Jag vet inte om jag försöker.
Jag vet inte om det är värt det.
Jag vill inte ta av mig täcket.
